Jag fick sparken. Från mitt allra första jobb i USA, drömmarnas land. En månad innan jul stod jag där utan inkomst, med gemensamma räkningar och stundande julklappsångest. Om jag ska vara ärlig var det inte direkt vad jag hade förväntat mig i mitt nya hemland.
Från succéstart till vuxenmobbning på kontoret
De första veckorna på jobbet som service coordinator på ett rekryteringsföretag flöt på bra. Jag blev internutbildad, och utbildningen skulle pågå i åtta veckor allt som allt. Nyckelpersoner från de olika avdelningarna i företaget höll timslånga sessioner via Teams medan jag antecknade och ställde frågor. Jag fick kontinuerligt beröm för min kvickhet och slutledningsförmåga (shoutout till min ADHD), och ryktet spred sig snabbt i företaget om den nya tjejen från Sverige som var mentalt vass och ”on top of things”.
Nu tänker ni säkert: Okej, så vad var problemet då?
Chefen – en två meter hög manifestation av avundsjuka
Jo, problemet var att personen som var min överordnade – och den som inte bara skulle följa upp min utveckling utan även vara den enda personen på kontoret tillsammans med mig fem dagar i veckan – var en två meter hög manifestation av avundsjuka, förklädd till en trettioårig man med grava kommunikationsproblem och en översittarattityd som skulle ha fått självaste Napoleon att blekna i jämförelse. Ni fattar redan nu: shit was not going to end well.
To make a long story short, som det heter, fick jag utstå två månader av vuxenmobbning och utfrysning. Jag fick disciplinära åtgärder i form av allvarliga samtal där han anklagade mig för att vara ”för trevlig” mot kunderna. Han saboterade för mig och tog cred för det arbete jag gjort, samtidigt som de högre cheferna lovordade mig under möten – något jag endast fick reda på genom en annan person i företaget.
Tack vare mig steg omsättningen för vårt kontor med fyrtio procent under de tre månader jag jobbade där. Själv var han mest intresserad av att sitta på sin kontorsstol, verbalt förringa de kunder som kom in och delegera allt arbete till moi.
Att få sparken från jobbet blev min räddning
Så här i efterhand tänker jag att det var en blessing att få sparken från det jobbet.
Trots att jag fick utstå två månader av ovisshet, pengaknas och weekly runs till diverse food pantries löste sig allt till slut. Som det alltid gör. Efter 43 år av mer eller mindre konstant kaos har man lyckligtvis lärt sig det.
Och hade det inte hänt hade jag inte fått fast jobb där jag är nu, och jag hade inte heller fått chansen till mitt andra jobb (yes, jag har två. This is America, lol.), som faktiskt är en möjlighet jag länge har drömt om. Jag ska självklart berätta mer om det längre fram.
Boston har blivit mitt hem på riktigt
Just nu är jag bara tacksam och lycklig över det faktum att båda mina arbetsplatser har öppnat upp för så mycket mer för mig i det här landet. Jag har träffat och lärt känna människor som kommit att betyda mycket för mig – vänner och kontakter som fått mig att känna mig hemma här på riktigt.
Boston har kommit att bli mitt hem på riktigt.
For real. For real.
Rekommenderade produkter
