maj 2026
Maj blev en månad där allt hände samtidigt.
Mitt i släppet av mitt och Phil Tylers album Soul Searching skulle en ny studio flyttas in, hundratals beställningar packas och en mindre Europaturné genomföras. Intensivt, stundtals kaotiskt men också en påminnelse om varför jag fortfarande älskar att göra det här efter snart 20 år.
Soul Searching ALBUM
Maj var hektiskt. För att uttrycka det milt.
Jag gör det mesta själv – det har jag alltid gjort, och så kommer det förmodligen att fortsätta vara. Inte allt, förstås, men när det är dags för ett albumsläpp hamnar mycket på mitt bord: packa ordrar, posta skivor, boka och koordinera turnéer och samtidigt få hela maskineriet att fungera. Sådant som mer privilegierade artister ofta har folk anställda för.
Det kanske låter som ett kontrollbehov, men så här har det sett ut sedan mina första stapplande steg in i artist- och turnélivet. Att vara oberoende artist har sina för- och nackdelar.
Jag började smyga ut de första singlarna i slutet av april och början av maj. Ungefär samtidigt fick jag nycklarna till en ny studiolokal i min hemstad Borlänge.
Timingmässigt kunde det knappast ha varit sämre. Jag var ivrig att flytta in alla studiosaker samtidigt som jag skulle packa ett hundratal förhandsbeställningar, göra PR för singlarna, repa och koordinera ihop majturnén.
Det var bara att gasa.
Samtidigt är inget av detta främmande för mig. Jag har hållit på i snart 20 år och har ett antal album- och EP-släpp i bagaget. Som Premier gnuggar på New York Strait Talk:
”I’m not new to this, I’m true to this.”
hehe..
Tjeckien & Schweiz
Inget album utan turné
Första stoppet på turnén var Springefest i Litoměřice, Tjeckien, där jag headlinade. Den tjeckiska publiken brukar vara på hugget. Jag har gjort en hel del spelningar i landet genom åren, och det är oftast alltid bra stämning. Den här gången var inget undantag.
Däremot lyckades vår chaufför försova sig morgonen efter spelningen, när vi skulle ta oss till flygplatsen. Vi befann oss ungefär två timmar från Prag, där flyget hem väntade. Jag lyckades till slut få tag på en tjeckisk gubbe som inte förstod ett ord engelska, men ordet ”taxi” gick fram.
Han ringde en taxi åt oss, och arrangören fick stå för en minst sagt dyr taxiresa.
Men jag och min DJ, Mr Noun från Supersci, tog oss hem i tid till s
Veckan därpå bar det av till Europas eget mecka för hiphop: Schweiz.
Första spelningen var i Rubigen tillsammans med den legendariska hiphopgruppen Souls of Mischief. Lokalen var speciell – en ombyggd kvarn i flera våningar där publiken stod och satt utspridd på olika plan. Lite ovant att spela för både sittande och stående publik samtidigt, men spelningen blev grym och det kändes som att de nya låtarna togs emot väl.
Souls of Mischiefs spelning var mäktigt imponerande. Vi hängde och festade med dem backstage resten av kvällen, och jag måste säga att de tillhör några av de mest ödmjuka artister jag någonsin träffat. Det händer inte varje dag.
Dagen efter spelade jag tillsammans med BlabberMouf i Luzern på klassiska Bar59. Nästa stopp skulle ha varit Bern, men arrangören tvingades ställa in på grund av problem med alkoholtillståndet.
Segt, minst sagt.
I stället fick vi några extra dagar i Alperna och spenderade tiden på ett skilodge i Engelberg. Sista dagen på miniturnén rev Mr Noun av ett DJ-set i en solig alpdal.
En maxad minitour 4 reelz!
