Intervju: Petter

Inspirationskällor: Om vi backar till slutet av 90-talet, vilka var dina absolut största inspirationskällor inom hiphop då?

– Förutom att jag var ett gigantiskt fan av Mobb Deep, Biggie, Nas och Wu-Tang, så var ju Capone-N-Noreaga The War Report ett album som var väldigt viktigt för mig, och som jag lyssnade mycket på. Jag hade nog det, Moment of Truth med Gang Starr, och delar av vissa grejer med Wu-Tang litegrann som ett blueprint för hur jag skulle utforma mitt första album.

För mig var GURU en skitbra rappare. Jag gillade väl hela Gang Starr Foundation och Mobb Deep. East Coast-grejerna var min grej. Det var någonting speciellt med det där skitiga soundet också, som i Wu-Tang, när det liksom blev smutsigt.

DJ Sleepy har varit din vapendragare sedan ’98. Vi känner till historien om ert första möte, men det gör inte våra läsare. Kan du berätta för dem om första gången ni träffades?

– Första mötet med Sleepy för mig var nog att jag hade ju liksom koll på honom för jag visste vem det var, att jag hade sett honom. Ja, men du vet, han var liksom around, så att säga. Jag kände igen honom och så där, men jag hade aldrig pratat med honom.

Men en dag så gick jag till Rörstrandsgatan där butiken Flava låg då, som Gordon Cyrus och Breaking Bread hade dragit igång. Det var egentligen den enda butiken som jag visste att man kunde få tag på Carhartt, Ewing-dojor… Ja, men du vet, såna där grejer som på den tiden var skitsvårt att komma över överhuvudtaget i Sverige, för det såldes inte här.

Så jag gick dit. Jag var ensam i butiken med Sleepy, som stod där. Han pratade engelska med mig! Och jag ville ha ett par skor, men jag vågade typ inte ens prata med honom knappt. Jag frågade till slut om ett par Ewing-skor, men då fanns det bara röda Ewings. Jag hatar röda skor! Men jag vågade liksom inte säga nej, så jag bara ”Ja, men okej då”, så jag provade ett par och då visade det sig att de var för stora för mig, men jag vågade ändå inte säga nej så jag var så här ”Jag tar de här”. Så jag köpte ett par för stora Ewing-skor (röda) i butiken av honom. Det var mitt första möte med DJ Sleepy.

– Principer: Precis när du hade slagit igenom tackade du nej till en stor summa pengar från SL för att fronta en kampanj mot klotter. Vad var det som fick dig att vägra kompromissa?

– Nej, men alltså det var inga konstigheter. Det var inte aktuellt för mig att göra en grej där. Jag har ju en graffiti-bakgrund så det var ju inga konstigheter. Jag har alltid älskat graffiti, och det syns också i konsten jag skapar.

– Processen: Har du någon speciell ritual eller tillvägagångssätt när du skriver dina texter?

– Alltså, förr i tiden, innan jag släppte musik och så där, så var det ju så att jag var ju precis som många andra en person som skrev raptexter och rappade, men aldrig spelade in musiken för att ingen hade råd att vara i en studio. Det var ju ingen som hade beats heller…

Jag hade ju inte så mycket beats egentligen innan jag kom i kontakt med Thomas Rusiak. Så jag skrev ju mycket på instrumentaler på tolvor, alltså 12-tumsskivor (vinyl). Jag tog instrumentaler och skrev på dem, och då kunde jag ta någon låt jag gillade liksom, så… Så skrev jag till instrumentalen. Och ganska mycket på den tiden var det som att man skrev… Man skrev liksom utan musik.

Idag skulle jag säga att jag nästan alltid skriver i studion när jag har ett track liksom. Men ibland så skriver jag ner rader och sånt som jag kommer på under en dag om jag är ute och gör någonting, och då skriver jag ner det i anteckningsblocket och samlar alla fragment för att sedan ta upp dem när jag väl sitter i studion och skriver. Så att idag är det liksom att man sitter och skriver till musiken, men förr i tiden så var det ju fan ingen som ville ge ut beats, speciellt när man rappade på svenska också.

– Till exempel har man hört att Rakim brukar skriva på natten med tända ljus i rummet. Har du någon liknande kvällsrutin eller speciellt tillvägagångssätt när du skriver?

– Nej, jag skulle nog säga att jag skriver allra bäst på morgonen. Tidigt på morgonen, för då är liksom hjärnan igång. Och jag kommer ihåg när jag jobbade i min egen studio några år och jobbade mycket med Sami (Medina red anm), och eftersom han är morgonmänniska och jag är morgonmänniska så brukade vi liksom ganska ofta lägga vokaler innan åtta på morgonen, utan problem, för att man var så jävla taggad i hjärnan. Man var nyvaken och min hjärna funkar som bäst då. Så det skulle jag nog säga är en princip när det gäller att skriva.

– Brukar du ta hänsyn till vad du tror funkar bäst live, eller gör du bara det du känner för i stunden?

– Jag vet att när jag hade gjort Mitt sjätte sinne så märkte jag ganska snabbt att när jag kom ut och skulle spela den live så var det ju liksom lite som att åka runt med ett begravningståg för att det var ganska nedstämda beats och gick inte speciellt fort. Men jag menar, jag tyckte att ”Vinden har vänt” var högt tempo för den tiden. Så jag tror att när jag gjorde Bananrepubliken så gjorde jag den nästan lite medvetet liveanpassad för att det skulle vara lättare att spela den live.

Det är nog en av de få gångerna jag tänkt så. Idag tänker jag inte så, idag tänker jag snarare att jag går på musiken. Gillar jag den här låten på det här sättet? Sen kan man ju såklart när man sätter ihop ett album tänka så här: ”Det vore nice att ha någonting som går lite i högt tempo, och det kan vara nice att ha någonting som går lite i mid, något som är slow” och så där. Så svaret är ja när det gäller skiva, absolut.

– Hiphoppens plats i Sverige: Vad tror du krävs för att svensk hiphop ska tas på allvar av de etablerade kulturinstitutionerna utan att behöva anpassa sig och flörta med andra genrer?

– Jag tror att vi framför allt behöver bli fler som äger den plattformen där det skrivs och pratas om musik, poddar eller recensioner, så tror jag att det är bra om det är personer som är insatta och kanske själva kommer ur kulturen. Det är kanske att det skulle kunna vara en sån sak.

– Det fysiska formatet: Vad betyder det fysiska formatet för dig idag i en tid när musik i första hand lever digitalt?

– Idag betyder nog det fysiska formatet mer än någonsin. Det är viktigare än någonsin på många sätt. Dels för att jag tror att i den tid vi lever med AI och dess utveckling så tror jag det är viktigt med det verkliga mötet. Jag tror det är viktigt med konserter och liveuppträdanden, jag tror det är viktigt att man får någonting som man kan hålla i, och förhoppningsvis så kanske vinylerna…

Ja, vi vet ju att vinyler säljer mer och mer, men förhoppningsvis kanske det blir så pass mycket så att det blir någonting att räkna med på riktigt. Problemet med streaming tror jag idag är att det blir som massproduktion. Så för mig är det fysiska formatet fantastiskt och jag älskar just det där att jag… Jag menar, jag samlar inte på skivor kanske så som jag gjorde förr, men jag köper definitivt vinyl idag. Jag köper fan ett kassettband om jag hittar det också liksom.

– Vilken är den mest speciella hiphoppryl du själv äger?

– Jag skulle nog säga att det är en KRS-One t-shirt som jag köpte på en konsert när jag såg KRS-One live i New York med Powah-Johan, på Palladium. Och det här var precis samma år som han hade släppt Return of the Boom Bap-albumet, vilket för mig var… Alltså jag älskade KRS-One när jag växte upp. Det glömde jag säga faktiskt att det var också en stor inspirationskälla för mig. Liksom hela den eran med Biz Markie och KRS-One, alla de här liksom. Men den t-shirten har jag kvar fortfarande och tycker om väldigt mycket. Och på den står det på ryggen: ”Rap is something you do, hip hop is something you live.”

– En snabb bonusfråga: Du är på väg ut genom dörren och väljer mellan en Public Enemy-t-shirt och en EPMD-t-shirt. Vilken drar du på dig och varför?

– Förr i tiden tyckte jag väldigt mycket om Public Enemy-loggan, men jag tycker att EPMD-loggan är… Den är så jävla cool och att den är så, jag vet inte, den är så konsekvent på något vis med hur den har följt med genom alla album med alla business-titlar som de har gjort. Att allting har haft någonting med business att göra, och jag tycker Public Enemy-loggan är också en sån här 5 av 5-logga, liksom den är verkligen helt perfekt. Men jag väljer nog EPMD-loggan för att den är lite mer rare.

– Nu 16 oktober släpper du ett nytt album bar nimes. Kan du berätta lite om albumet och hur arbetssättet bakom kulisserna har sett ut den här gången?

– Jag har jobbat med en kille som heter Elias Kapari. Jag har gjort en hel skiva med honom och han är en producent som jag länge velat jobba med. Dels för att jag tror att mötet är lite intressant för att han kommer liksom inte från hiphop utan han kommer från en helt annan musikalisk värld. Och jag tror att vårat möte har blivit någonting annat där jag har blivit utmanad att göra massa saker som jag inte har gjort tidigare rent vokalt.

Jag känner också att jag har utvecklats som rappare väldigt mycket tack vare honom för han har lagt sig i väldigt mycket hur jag har lagt saker och ting, sagt saker och ting och liksom varit så här: ”Testa att säg det så här istället” och så. Och han kommer inte ens från den här världen, så att det har varit en väldigt bra arbetsprocess mellan oss och han har varit bra på att hjälpa mig mycket att utvecklas och jag har varit väldigt prestigelös i det. Och jag tycker att det är kul att efter 28 år känna att man har kommit på nya verktyg i sin snickarlåda, om man säger så, hur man kan göra saker och ting.

– Vilka gäster är med på albumet? – De som är med nu är Erik Lundin, Tasha 17K och Elias Kapari sjunger på en låt. Ja, typ så. Albumet släpps i två delar och Primi är första delen.

• Instagram

Instagram

Utforska vår shop