Anna Kerttu, främst känd som rapparen Remedeeh starkt förknippad med den sundsvallsrotade gruppen Supersci, har varit verksam inom hiphopen sedan 90-talet. Här på boombapspot hittar vi henne som skribent under sin egen blogg Kaoset inombords. Där delar hon med sig av livet i USA men också sina tankar kring scenen.
Intervju med Remedeeh: Från starten till Supersci:
Vi har i din blogg kunnat läsa om hur musiken alltid har funnits där som något av en räddning. En trygghet och motvikt till andra mindre nyttiga vägar att ta. Men det kan vara knepigt att gå från tanke och dragningskraft till att faktiskt börja skapa själv? – Hur såg ingången till musiken ut i ung ålder och hur gick det till när du själv bestämde dig för att börja skapa?
Musiken har alltid varit närvarande i mitt liv, ända sedan jag var liten. När jag började rappa och senare skapa musik, alltså spela in i studio och så, var det en producent som kände min storasyrra. Han letade efter en tjej som kunde rappa. Jag var ju en die-hard hiphoptjej, så min storasyrra föreslog mig och på den vägen var det. Jag besökte dem i studion och fick en beat som jag skulle skriva bars till. Det gjorde jag, och sedan började vi jobba ihop.
Gruppen Supersci – hur ser relationen till övriga medlemmar ut och har ni något kreativt samarbete idag?
Alltså, de är ju mina bröder och det är ingenting som varken tid eller distans någonsin kommer att ändra på. De har varit med mig sedan start. Jag har mer eller mindre vuxit upp med dem. Sedan jag var 16, liksom.
Vi har turnerat, festat, uppträtt, kaosat, hängt, spelat in och funnits där för varandra under viktiga skeden i livet, både kaosartade och vackra stunder. De är familj.
Vi har alltid tankar, planer och grejer som kokar i bakgrunden och tanken är att vi ska börja jobba på en EP. Vi har tjuvstartat lite, men nu ska vi ta tag i det ordentligt framöver.
Svensk hiphop och turnéer i Europa
Ni har turnerat en del utomlands – vilka är de stora pros respektive cons med att gigga i Europa mot i Sverige? Hur har er fanbase sett ut i Europa och hur var det att slå stort utanför sveriges gränser?
Ja, det har vi. Vi har haft jävligt roligt också! Det är en enorm skillnad på att köra i Sverige jämfört med Europa. Vi har nästan alltid blivit bra behandlade av bokare och arrangörer i Sverige, men utomlands blir man behandlad som royalty, speciellt i Östeuropa.
En gång i Litauen, tror jag det var, plockade de upp oss från flygplatsen med en hel turnébuss deluxe, komplett med bar, discokula och strippstång, hahaha.
En annan gång skrek och röjde publiken så mycket att vi knappt hörde vad vi sjöng. Alla var verkligen så tokpeppade på hiphop, nästan svältfödda, och man blev så sjukt bra behandlad.
Riktigt bra vibbar.
Ni har varit aktiva under en lång tid och stora under en guldera av svensk hiphop kring millenieskiftet – skillnader och likheter på hur scenen ser ut idag mot hur den såg ut kring millenieskiftet enligt dig?
Skillnaden mellan då och nu när det gäller den svenska hiphopscenen är som natt och dag. På den tiden, alltså under mitten och senare delen av nittiotalet och fram till tidigt 2000-tal, var det kärlek för hiphopkulturen som fick allt att röra sig framåt. Kulturen stod alltid i centrum. Emcees, DJs, graffare och breakare var alla en del av det.
Vi hade jams och folk knöt band och hookade med kulturen som gemensam nämnare.
Idag finns det kids som har talang – absolut, men att prata om scenen i sin helhet… Nej, det går inte att jämföra. Jag är däremot peppad på att se det förändras.
vilka fördelar respektive nackdelar ser du med att vara en del av en grupp mot att köra solo under eget namn?
Det finns bara pros med att vara med i en grupp, haha. Allt blir roligare.
Nej, men ärligt, det är klart att man som soloartist har mer kreativ frihet. Även om vi alla kommer överens svinbra när det gäller skapandet och oftast tycker lika, så har det ju hänt att man har velat ta olika riktningar när det gäller en hook, till exempel. Men vi har aldrig tjafsat eller så. Det är aldrig någon biggie.
Man får såklart helt klart mindre gage i en grupp, haha. Allt ska delas. Ärligt talat så är det roligare. Jag turnerar 90 procent för upplevelsen och för att få hänga med mina bröder och ha kul, och 10 procent är för cashen.
Framtidsplaner, ny musik och livet i USA
vilka projekt kring musik och skapande ser du framöver för egen del? finns det tankar på att producera igen? Jobba internationellt med amerikanska artister eller på den svenska scenen?
Jag började prodda runt 2006, men gjorde aldrig något av det. Sedan flyttade jag runt mycket, bodde utomlands och andra saker tog mitt fokus. Men jag har fått ny lust nu, så det är absolut något jag kommer att satsa på.
Att jobba med talangfulla människor från hela världen är definitivt något jag vill göra, både från Sverige och övriga världen. Jag har samarbetat med internationella artister förut, bland annat Masta Ace från USA och Brainiac, en producent från Spanien, och vill definitivt göra det igen.
Nu när jag bor i USA har jag planer på att nätverka och hitta folk att samarbeta med. To be continued, haha!
Drivkraften att hjälpa andra
I ett av dina inlägg skriver du ”Jag vill vara den personen jag själv behövde när jag var ung och vilsen men inte hade någon att lita på.” och du har tidigare arbetat som lärare och fritidsledare.
Jag uppfattar det som att du brinner för att arbeta socialt och med människor. Var kommer den drivkraften ifrån?
Ja, det intresset har alltid funnits. Jag har alltid velat hjälpa till och finnas där för människor, och när jag blev vuxen själv så blev fokuset på ungdomar, just för att jag själv hade det tufft.
Jag tror att den drivkraften kommer från min mamma, men även från min farmor. Hon gjorde allt möjligt, från att mata igelkottar till att skänka de få slantar hon hade till välgörande ändamål. Hon var den där tanten i området där hon bodde som alla kände och hejade på, och hon gjorde aldrig någonsin skillnad på folk eller dömde någon. Det fanns bara människor, liksom.
Min mamma är nog också sådan för att hon själv haft det väldigt tufft i livet. När man har gått igenom mycket, precis som jag också har gjort, så skapar det en förståelse och en empati för andra människor.
De mest generösa människorna, till exempel, är ju ofta de som haft minst. ”Man vet hur det är att vara utan.” Det brukar min mamma alltid säga.
Hon har fler gånger än jag kan räkna, plockat ihop en påse med varor på ICA och gett till personen som suttit utanför, eller hjälpt till på andra sätt.
Signa upp för fri entré på vårt event!
Fyll i formuläret nedan för att bli en del av communityn och få nyheter om kommande släpp och events. Du får även 10% rabatt på första köpet i vår shop. Du hittar din rabattkod i din e-post.
